Arbetsförmedlingen.
Lite om gårdagen först.
Det var ett fantastiskt fint väder! Solsken och ingen blåst, så jag tog mig en promenad som planerat.
Jag dammsög hela huset och tvättade en tvätt också.
Andreas kom förbi på kvällen med tre filmer vi skulle se. Det skulle vara skräckfilmer, men jag vet inte om varken jag eller Andreas vill kalla dom för det. Dom var jätte dåliga, och vi såg bara två... Det var trevligt med lite sällskap i alla fall :)
Nu till dagens aktiviteter.
Jag tog mig in till arbetsförmedlingen idag! Äntligen får jag väl säga...
Än så länge har jag inte fått nått negativt intryck som så många andra verkar ha fått och mina fördomar har inte stämt ännu, vilket kanske är tur. Hur som helst så fick jag redan idag tips om två jobb som jag kunde söka!
Så nu i veckan måste jag fixa min meritlista och intyg från mina förra arbetsgivare. Ett CV/Personligt brev ska jag också försöka skriva ihop tills den 22a. Det kan bli svårt tror jag. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig med CV/PB, men jag ska nog klura ut det!
Sedan hade jag tänkt att köpa förvaringslådor från Ö&B och åka med pappa hem runt sju tiden.
Jag var klar på arbetsförmedlingen redan klockan 14.00 och jag hittade ingen att fördriva fem timmar i staden med, så jag srpang förbi Ö&B för att kolla på lådorna och dom var inte ens något att ha (som tur var kanske...)!
Jag sällakapade med Veronica i en halvtimme innan min buss skulle gå hem och jag inhandlade en halsduk istället. Den är rosa!
När jag tillslut hade tagit mig hem så fick jag ett sammanbrott... Jag tror jag grät i en timme, minst.
Jag kan inte gå in på ämnet som har med mitt sammanbrott att göra, men jag fattar inte att jag kunde ljuga för mig själv i början så som jag har gjort. Antagligen blev jag nyfiken, men jag har ju inte kunnat hantera situationen. Jag måste slå näven i bordet nu, säga ifrån. Ställa ett krav.
Marcus, du är en ängel som alltid ställer upp. Du känner mig så väl och jag vet att du har rätt, fast jag kan inte alltid erkänna det. Men tack, tack för att du inte ger upp på mig.
I stort sett har dagen varit bra och det är skönt att första steget till arbetsförmedlingen är avklarat.
Nu känner jag mig helt tom och helt slut dock.
Nya tag i morgon.
So long!
Linn
Det var ett fantastiskt fint väder! Solsken och ingen blåst, så jag tog mig en promenad som planerat.
Jag dammsög hela huset och tvättade en tvätt också.
Andreas kom förbi på kvällen med tre filmer vi skulle se. Det skulle vara skräckfilmer, men jag vet inte om varken jag eller Andreas vill kalla dom för det. Dom var jätte dåliga, och vi såg bara två... Det var trevligt med lite sällskap i alla fall :)
Nu till dagens aktiviteter.
Jag tog mig in till arbetsförmedlingen idag! Äntligen får jag väl säga...
Än så länge har jag inte fått nått negativt intryck som så många andra verkar ha fått och mina fördomar har inte stämt ännu, vilket kanske är tur. Hur som helst så fick jag redan idag tips om två jobb som jag kunde söka!
Så nu i veckan måste jag fixa min meritlista och intyg från mina förra arbetsgivare. Ett CV/Personligt brev ska jag också försöka skriva ihop tills den 22a. Det kan bli svårt tror jag. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig med CV/PB, men jag ska nog klura ut det!
Sedan hade jag tänkt att köpa förvaringslådor från Ö&B och åka med pappa hem runt sju tiden.
Jag var klar på arbetsförmedlingen redan klockan 14.00 och jag hittade ingen att fördriva fem timmar i staden med, så jag srpang förbi Ö&B för att kolla på lådorna och dom var inte ens något att ha (som tur var kanske...)!
Jag sällakapade med Veronica i en halvtimme innan min buss skulle gå hem och jag inhandlade en halsduk istället. Den är rosa!
När jag tillslut hade tagit mig hem så fick jag ett sammanbrott... Jag tror jag grät i en timme, minst.
Jag kan inte gå in på ämnet som har med mitt sammanbrott att göra, men jag fattar inte att jag kunde ljuga för mig själv i början så som jag har gjort. Antagligen blev jag nyfiken, men jag har ju inte kunnat hantera situationen. Jag måste slå näven i bordet nu, säga ifrån. Ställa ett krav.
Marcus, du är en ängel som alltid ställer upp. Du känner mig så väl och jag vet att du har rätt, fast jag kan inte alltid erkänna det. Men tack, tack för att du inte ger upp på mig.
I stort sett har dagen varit bra och det är skönt att första steget till arbetsförmedlingen är avklarat.
Nu känner jag mig helt tom och helt slut dock.
Nya tag i morgon.
So long!
Linn
Kommentarer
Trackback
